tisdag 16 februari 2010

Pannkaka med sirapsaktig fyllning

Nästan överallt kan man få tag på tjocka små pannkakor som viks och serveras i pappmugg. Hittills har vi stött på två sorter, en grön med någon slags brun sirap inuti och en gul med liknande fyllning men ljus och med mer honungsliknande smak, eventuellt kunde där även förnimmas lite äppelsmak. Den ljusa står som favorit!


söndag 14 februari 2010

Tehus med finess

Te dricks med stil på tehusen i Seoul. Det serveras på bricka och man får in en kanna med varmt vatten, en mindre kanna med teblad och en liten skål som man dricker ur. Vattnet hälls över tebladen och vartefter kan man fylla på den mindre kannan. Koppen man dricker ur är liten och på så sätt håller sig teet varmt. Dessutom får man några små tilltugg, i detta fallet sesamkakor. Men det är ingen billig historia, en sådan bricka kostar ca 40 kronor vilket känns lite mycket för varmt vatten och teblad (särkskilt med tanke på att man kan äta middag för samma summa).

Te heter cha, 차, på koreanska och är förövrigt det första ord jag läste på Hangul och för detta är jag naturligtvis stolt som ett litet barn!




Lite te värmer gott i Seolkylan

lördag 13 februari 2010

Rostade, saltade noriark

En mataffär har vi efter idogt letande hittat (förutom de superlyxiga där priserna är hiskligt dyra). I denna gjorde vi igår ett inköp. Vi var lite osäkra vilken av de små vita påsarna som innehöll salt men beslutatde oss till slut för en som verkade bra. Killen i kassan var dock påpasslig och förstod att vi inte ville ha det som var i påsen (vad vet vi inte), "Not salt" sa han och höll upp påsen, så la vi tillbaka den och provade en annan och han nickade. Vi tror att det kanske var Umami eller nåt i den stilen i den andra.

Bästa fyndet i butiken var nog de rostade och saltade noriarken. Man får massor av ark för nästan inga pengar och de är mycket goda. Jämfört med chips lär de även vara nyttiga. Skulle inte fårvåna mig om de förr eller senare kommer som en trend i Sverige.


fredag 12 februari 2010

Soju - den traditionella koreanska spriten

Sojun började tillverkas i Korea någon gång på 1300-talet. Det är en klar destillerad spritdryck vilken vanligtvis har en alkoholhalt på omkring 20% men kan vara starkare. Smaken är ungefär som vodka, fast något sötare. Den orsakar således rysningar och är inte speciellt god, särskilt inte om man som jag har lite ont i halsen. I butiken finns den kyld så jag antar att det är så den skall drickas. Man ser den förtäras i små glas på restaurangerna. Idag firade vi vårt nya hem med en smutt och man kan konstatera att den inte är någon favorit. Den verkar främst vara populär för sitt höga APK-värde (alkohol per krona), 36o ml kostar 12-13 kronor - det blir billiga fyllor det! Det kan även noteras att enligt wikipedia (med hänvisad källa till KBS World som i sin tur hänvisar till Korea Alcohol & Liquor Industry Association) så drack genomsnittskoreanen över 20 år 90 flaskor soju under 2006, vilket man nog måste säga är en beundransvärd insats.

torsdag 11 februari 2010

Hjälpande händer

Dom är väldigt måna om att vi äter på rätt sätt här i Seoul. Man visar oss allt som oftast hur vi skall göra med olika saker, och det är inte alltid så lätt att förstå.

Idag åt vi på ett trevligt ställe med meny enbart på hangul. 5000 won (35 spänn) skulle det kosta, så mycket kunde man förstå. Fishy sa damen i restaurangen och pekade på översta textraden. Som ni kanske vet så äter jag fisk och skaldjur (även om jag inte lägger upp såna recept här på bloggen), Linnéa kan äta det i nödfall men hennes största skräck är att få in ett fiskhuvud i en soppa (förekommer ganska ofta här). Vi visades ut till en grill där det låg några fiskfiléer och damen sa åter "fishy". Vi sa ja och satte oss ned igen.

Sedan kom det in soppa, ris, små skålar med kimchi och annat smått och gott samt en sås som förklarades vara till fisken. Snart kom det även in en låda noriark och en till sås, "aha" tänkte jag, grabbade ett noriark och doppade i såsen - det var fel! Dom bredvid började gestikulera och de serverande kvinnorna började förklara, vi förstod snart att vi skulle rulla ris i arken och doppa i såsen, mycket gott!

Snart kom också fisken in och vi började världsvant äta med våra pinnar, trodde vi... men efter en liten stund kom det även in ett par gafflar. Så kunde middagen avnjutas och den var delikat. Fisken smakade ungefär som makrill. Soppan var mycket speciell och jag måste säga att smaken är mycket svår att beskriva, som någon form av kål kanske den smakade. Det var iallafall en superb middag för 35 spänn!




onsdag 10 februari 2010

Kommunikativ framgång

Några ord koreanska har vi lyckats lära oss trots att det inte är så lätt då man helt saknar referenspunkter i språket. Ett enkelt "tack" heter exempelvis "kamsa hamnida", lägg där till att man egentligen inte har en aning om hur det skall uttalas eftersom man först är tvungen till att översätta från det koreanska alfabetet "hangul" som bland annat inte gör skillnad mellan k och g, p och b, l och r, d och t osv.

Igår kunde vi iallafall uttyda ett "mandoo" på en restaurangskylt vilket vi lärt oss betyder dumpling. Genom gester frågade vi vilken fyllning de hade och kunde förstå att det var kött "gogi" i en och att en annan var stark och att en tredje innehöll kimchi. Vi tog den med kimchi vilken var mycket god. Den serverades med en enkel soppa (ungefär som miso) och doppades i soja.

Vi var dock inte helt säkra på om det trots allt inte var lite kött i vår dumpling, nästa gång skall jag efter tips från Hampus i en kommentar här på bloggen säga "gogi bbaego" 고기 ㅂ배고 (typ inte kött) för att undvika denna tveksamhet.


tisdag 9 februari 2010

Sötade saker

De gillar att sockra saker här i Seoul och man får se upp för det mesta kan vara sötat. Jag är lite krasslig i halsen och därför köpte vi skorpor med vitlök och rosmarin igår, vilka visade sig vara sockrade på ovansidan, vilket inte var speciellt gott. På vissa restauranger kan man få söta soppor till efterätt, låter inte speciellt gott men det är väl något man bör prova. Vi har även stött på stekta bröd/pannkakor med någon slags sirap inuti. Munkar, kakor, våfflor och wienerbröd är andra populära sötsaker.


måndag 8 februari 2010

Svampgröt

En av många koreanska rätter som serveras mycket varm vilket är härligt värmande i det för tillfället ganska kyliga Seoul, dock så har det varit lite varmare idag än tidigare dagar. Svampgröt kanske inte är en rätt som jag håller som en favorit men ganska god var den trots allt. Gröten är gjord på ris och av smaken att döma är den kokt i buljong. Till maten får man alltid små skålar med lite av varje - kimchi (syrad kål i stark sås), böngroddar, riven eller syltad rättika etc. Dessutom får man ofta någon liten soppa, ofta kall som denna soppa med rättika och en smak av vinäger och socker.


söndag 7 februari 2010

Frukostkultur

Glöm filmjölk, müsli, rågröd, ost och apelsinjuice. I Korea äter man riktig mat till frukost, helst tar man resterna från gårdagen, finns det inga rester så funkar nudlar bra. Linnéa är mycket besviken eftersom hon är fanatisk anhängare till de svenska frukostrutinerna. Jag gillar däremot att få i mig lite varm soppa på morgonen, särskilt som det är ganska kallt här och vi hittills har varit ute väldigt mycket. När vi får en lägenhet så blir det nog baka av (om vi får tillgång till ugn och mjöl).


lördag 6 februari 2010

Nybörjare i Seoul

Det är inte alltid så lätt att veta hur man förväntas bete sig på en restaurang i ett främmande land med en främmande matkultur. För det första är det svårt att beställa då man har svårt att läsa menyn. Koreanerna använder ju inte heller latinskt alfabet utan sitt eget som heter hangul och som jag än så länge inte fattar någonting av (nästan, jag kan typ 3 bokstäver). Vi har hittills lyckats få in mat iallafall, någon köttbit har vi fått pilla bort men det har inte varit värre än så.

För det andra kan det vara svårt att veta hur man äter vissa rätter och hur man ska använda vissa redskap. Igår fick vi in en sax till maten vilken vi gissade skulle användas till att klippa nudlar med, vilket vi idag kunde bekräfta. Efter att ha fösökt med pinnar en stund så fick Linnéa in en gaffel (jag fick dock ingen gaffel och fick fortsätta tampas).

Till lunch åt vi tofu i en stark sås. Den fanns med olika sorters kött och fisk men också vegetarisk med kimchi (mjölksyrad kål(tror vi)). Servitören hjälpte oss att göra rätt med riset vilket kom in i en stengryta, det skulle först skjälpas över i en skål, sedan fyllde man stengrytan med vatten. Efter man ätit upp maten skulle vattnet och kvarvarande ris ätas ur stenen. Varmt vatten med lite ris i botten är dock ingen kulinarisk läckerhet som ni där hemma i Sverige behöver vara avundsjuka på.