Varde mjöl!

Äntligen har jag fått tag på lite mjöl! Vi har nu hittat två matbutiker som har anständiga priser och ett bra sortiment. I en av dessa butiker fann jag till slut mjöl (man kan anta att det även finns i den andra, återstår att se). Mjölet har en proteinhalt på 10 % och det verkar som att det inte innehåller tillsatser för det står något om 100 % på det, men man vet ju aldrig. 

Tänkte att jag skulle försöka mig på att få igång en surdeg och sedan göra bröd i stekpannan. Jag är dock osäker på om mjölet kommer att jäsa eller om det är för preparerat för att självjäsa, om några dagar vet jag svaret! 

Grillad riskaka i stavform

Man kan får riskakor i olika former här i Korea, som bitar vilka man lägger i soppa eller som stavar grillade i gatukök. De skall inte förväxlas med de puffiga riskakor man kan köpa i Sverige, dessa är kompakta och smakar ris helt enkelt. Till det kinesiska nyåret fick vi soppa med riskakor skurna i slantar. Det sägs att man måste äta sådan soppa för att kunna bli ett år äldre. Stavarna på bilden köpte vi på helgens utflykt till Suwon. Nedan ser ni också ett par bilder från den nästan 6 km långa välbevarade stadsmuren i Suwon. 

Sundubu - Tofu i stark soppa

För andra gången har jag ätit sundubu vilket är en chilisoppa med tofu. Man kan få den med grösaker, kött, fisk etc. Till soppan serveras ris och ibland får man in ett rått ägg som man kan knäcka i den rykande varma soppan vilket då blir tillagat. Jag är mycket förtjust i sundubu och tänker nog försöka mig på att laga någon variant framöver, antagligen en mindre kryddig variant eftersom Linnéa finner den för stark för att äta.

Sundubu

Gatuvy över restaurangen

Nudlar med mandel och tofu

Vi har inte köpt hem så mycket råvaror ännu så det är med små medel som jag får laga mat. Dessutom är det svårt med utbudet i de få matbutiker som vi funnit. Somliga produkter som man är van att använda är hutlöst dyra, vissa produkter är även billigare än i Sverige men generellt är prisläget dock dyrare. Att det är så billigt på restaurangerna beror nog på att de använder ganska få råvaror som håller lågt pris.

Idag lyckades jag dock laga till en hygglig sås med mandel och tofu, vilken vi åt med färska nudlar.

Ingredienser
tofu
mandlar (grovt hackade)
vitlök (pressad)
lite tomatsås (eftersom jag inte fått tag på krossad eller puré är jag tvungen att använda en färdig sås, hoppas på bättre lycka i framtiden)
soja (typ japansk)
oregano
olivolja
salt
peppar

Stek tofu och vitlök i ganska rikligt med olivolja och lite soja. Tillsätt mandlar när vitlöken börjar få färg. Låt fräsa någon minut. Tillsätt tomatsås (ett par matskedar räcker), en skvätt vatten och oregano. Låt puttra en stund. Smaka av med salt och peppar.

Koka upp vatten. Koka nudlarna tills de fått spänst och inte längre är degiga (detsamma gäller för färsk pasta). Häll av och häll i pannan med såsen. Rör om några gånger. Färdigt att servera.

Friterad råraka i Myeong-dong

Det finns mycket smått och gått i gatustånden. Vi bor i ett lugnt område i Myeong-dong men inte långt från vår bostad myllrar gatorna av liv. Härom dagen tog vi oss en friterad råraka i ett av stånden på en av dessa myllrande gator. Rårakorna är mycket goda, de verkar vara gjorda av potatis, ägg och morot och doppas i soya. Det kommer definitivt att bli mer rårakor under denna vistelse!

Pannkaka med sirapsaktig fyllning

Nästan överallt kan man få tag på tjocka små pannkakor som viks och serveras i pappmugg. Hittills har vi stött på två sorter, en grön med någon slags brun sirap inuti och en gul med liknande fyllning men ljus och med mer honungsliknande smak, eventuellt kunde där även förnimmas lite äppelsmak. Den ljusa står som favorit!

Tehus med finess

Te dricks med stil på tehusen i Seoul. Det serveras på bricka och man får in en kanna med varmt vatten, en mindre kanna med teblad och en liten skål som man dricker ur. Vattnet hälls över tebladen och vartefter kan man fylla på den mindre kannan. Koppen man dricker ur är liten och på så sätt håller sig teet varmt. Dessutom får man några små tilltugg, i detta fallet sesamkakor. Men det är ingen billig historia, en sådan bricka kostar ca 40 kronor vilket känns lite mycket för varmt vatten och teblad (särkskilt med tanke på att man kan äta middag för samma summa).

Te heter cha, 차, på koreanska och är förövrigt det första ord jag läste på Hangul och för detta är jag naturligtvis stolt som ett litet barn!

Lite te värmer gott i Seolkylan

Rostade, saltade noriark

En mataffär har vi efter idogt letande hittat (förutom de superlyxiga där priserna är hiskligt dyra). I denna gjorde vi igår ett inköp. Vi var lite osäkra vilken av de små vita påsarna som innehöll salt men beslutatde oss till slut för en som verkade bra. Killen i kassan var dock påpasslig och förstod att vi inte ville ha det som var i påsen (vad vet vi inte), "Not salt" sa han och höll upp påsen, så la vi tillbaka den och provade en annan och han nickade. Vi tror att det kanske var Umami eller nåt i den stilen i den andra.

Bästa fyndet i butiken var nog de rostade och saltade noriarken. Man får massor av ark för nästan inga pengar och de är mycket goda. Jämfört med chips lär de även vara nyttiga. Skulle inte fårvåna mig om de förr eller senare kommer som en trend i Sverige.

Soju - den traditionella koreanska spriten

Sojun började tillverkas i Korea någon gång på 1300-talet. Det är en klar destillerad spritdryck vilken vanligtvis har en alkoholhalt på omkring 20% men kan vara starkare. Smaken är ungefär som vodka, fast något sötare. Den orsakar således rysningar och är inte speciellt god, särskilt inte om man som jag har lite ont i halsen. I butiken finns den kyld så jag antar att det är så den skall drickas. Man ser den förtäras i små glas på restaurangerna. Idag firade vi vårt nya hem med en smutt och man kan konstatera att den inte är någon favorit. Den verkar främst vara populär för sitt höga APK-värde (alkohol per krona), 36o ml kostar 12-13 kronor - det blir billiga fyllor det! Det kan även noteras att enligt wikipedia (med hänvisad källa till KBS World som i sin tur hänvisar till Korea Alcohol & Liquor Industry Association) så drack genomsnittskoreanen över 20 år 90 flaskor soju under 2006, vilket man nog måste säga är en beundransvärd insats.

Hjälpande händer

Dom är väldigt måna om att vi äter på rätt sätt här i Seoul. Man visar oss allt som oftast hur vi skall göra med olika saker, och det är inte alltid så lätt att förstå.

Idag åt vi på ett trevligt ställe med meny enbart på hangul. 5000 won (35 spänn) skulle det kosta, så mycket kunde man förstå. Fishy sa damen i restaurangen och pekade på översta textraden. Som ni kanske vet så äter jag fisk och skaldjur (även om jag inte lägger upp såna recept här på bloggen), Linnéa kan äta det i nödfall men hennes största skräck är att få in ett fiskhuvud i en soppa (förekommer ganska ofta här). Vi visades ut till en grill där det låg några fiskfiléer och damen sa åter "fishy". Vi sa ja och satte oss ned igen.

Sedan kom det in soppa, ris, små skålar med kimchi och annat smått och gott samt en sås som förklarades vara till fisken. Snart kom det även in en låda noriark och en till sås, "aha" tänkte jag, grabbade ett noriark och doppade i såsen - det var fel! Dom bredvid började gestikulera och de serverande kvinnorna började förklara, vi förstod snart att vi skulle rulla ris i arken och doppa i såsen, mycket gott!

Snart kom också fisken in och vi började världsvant äta med våra pinnar, trodde vi... men efter en liten stund kom det även in ett par gafflar. Så kunde middagen avnjutas och den var delikat. Fisken smakade ungefär som makrill. Soppan var mycket speciell och jag måste säga att smaken är mycket svår att beskriva, som någon form av kål kanske den smakade. Det var iallafall en superb middag för 35 spänn!